Vad räknas...

För 7 år sedan förlorade jag min fina vän och arbetskamrat Janita, i cancer, 38 år blev hon...Jag tänker på henne ofta, och saknar henne så mycket... Hon var en sån där härlig personlighet som alla blev glad av och bara gillade! Varm och osjälvisk, med en härlig familj och många vänner! När sådant hemskt händer ruskas man om...Nu läser jag bloggen ikroppenmin.blogspot.com...gråter, tänker...så oerhört grymt.... Varför denna vidriga sjukdom? Kristian, denna kämpe som berättar naket, vackert, grymt och ärligt, får en att tänka på vad som är viktigt i livet...Tvätthögar, måsten och känslan av att inte räcka till ibland, känns så oerhört oviktiga och små, ursäkta språket- men jag ska bli bättre på att skita i alla måsten ibland! Vara här och nu! Se min älskade familj mer, förundras, ta in känslan, doften, synen, ljuden, inte skynda på i tid och
otid! För vad räknas?? När man till slut står där, vid sista upploppet...

Kämpa på Kristian!!!

Varm kram Lovisa